Får just höra att det idag meddelats att införandet av lärarlegitimationer skjuts upp på obestämd tid. Och jag måste erkänna att jag inte begriper hur utbildningsministern och regeringen tänker.
Skolpolitiken har nu under väldigt många år rankats som en av de topp tre viktigaste frågorna bland svenska väljare.
Många kurvor pekar i fel riktning när det gäller kvaliteten på den svenska skolan. Vi tappar mark i jämförelse med andra länder. Trenden har funnits länge, under många år.
Jag är inte stolt över mitt partis historiska insatser på det skolpolitiska området. Vi tuggade alldeles för länge i hjulspår som inte ledde till en bättre skola. Tvärtom. Det var "mer av samma" och inte någon rejäl självkritik. Än mindre ett omtag politiskt. Vi har absolut ett ansvar för att skolan idag brottas med stora problem.
Jag har uppskattat en del av de förändringar som den borgerliga regeringen har initierat sedan maktskiftet år 2006. Samtidigt måste jag tyvärr konstatera att det varit mer snack än reell verkstad kring en del av reformerna.
Min uppfattning är att en rejäl kvalitetsutveckling inom skolan startar med en satsning på lärarna. Det borde inte vara möjligt att ifrågasätta lärarnas betydelse för en god kvalitet i skolan verksamhet. Forskning med alla möjliga infallsvinklar har belagt det om och om igen.
Det kom ny statistik i förra veckan kring antalet sökande till lärarutbildningen. Det är en tragedi för Sverige att det i dagsläget råder en situation som innebär att det finns en sökande per plats på lärarutbildningen. EN. Ingen som helst konkurrens. Inget urval. Finns det någon som tror att alla som söker utbildningen är lämpliga som lärare?
Jag tror inte det.
Lärarutbildningen har alltjämt ett bedrövligt rykte. Lönen är låg. Arbetsbelastningen är skyhög. Och resurserna för att göra en bra insats på sin skola har krympt den senaste tjugoårsperioden (grundskolan).
Det har talats om att professionalisera läraryrket. En av metoderna har varit att alla lärare ska legitimeras.
Regeringen har valt att sjösätta en stor mängd reformer under ett par år. En del tycker jag är riktigt bra. Andra är jag direkt kritisk till. Tyvärr är det ett genomgående tema att reformerna inte finansieras. Det leder till att goda idéer ger ett dåligt resultat. I vissa lägen blir det sämre än innan.
Lärarlegsreformen är en sådan som inte finansierats. Signaler kom väldigt tidigt från Skolverket att uppdraget är orealistiskt med den utformning regeringen valt, sett till både tidsperspektiven att införa reformen och med vilka resurser jobbet skulle göras.
Jag tycker det är väldigt sorgligt att folkpartiministern Björklund slarvar så i genomförandet av det som skulle kunnat vara EN viktig pusselbit bland flera.
Nu är införandet uppskjutet på obestämd tid. Det hade varit väsentligt bättre om det varit på bestämd tid. Nu blev det en Björklundsk pratprodukt istället.
(Bilden kommer från Fotoakuten)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar